Semesterplaner maj 31, 2008

Det är som förgjort. Han och jag kan inte planera semester ihop. Idag ringde vi varandra och nu helt plötsligt pratar han om några dagar tillsammans under vecka 29, bara han och jag. Men eftersom han inte sagt något tidigare när vi pratat semester så har jag planerat åka iväg med barnen vecka 28 och 29. Så nu är han suuuuuur…… Jag frågade varför han inte frågot eller sagt något tidigare. Han svarar att hade inte känt som att det var någon mening med att ta upp frågan pga att jag redan verkade ha planerat min semester med utgångspunkt från barnen och deras pappa. Därför planerade han in några barnfria dagar för sin egen del utan att höra sig för med mig. Och ikväll, efter att ha druckit några öl, så frågar han om vi kan göra något tillsammans under dessa dagar.

Jag blir naturligtvis lite ställd, men samtidigt börjar jag fundera på hur jag ska lösa detta så att vi kan vara tillsammans. Min fundersamhet tolkar han som tvekan och han blir upprörd över att jag, som han uttrycker det, alltid prioriterar barnen samt planerar efter vad barnens pappa gör, vilket naturligtvis beror på att jag inte har någon annan backup vad gäller barnen, om de inte är hos mig så är de hos sin far. Vårt samtal slutar med  inte bra, han känner sig försmådd och oprioriterad och ensam. Jag säger att det kanske är lika bra att vi firar semester på var sitt håll eftersom vi verkar ha så svårt att planera ihop, han säger okej och sen bubblar han en massa annat och då säger jag att det är bäst att vi avslutar samtalet innan det går för långt. Hej då!

………….. jävla, jävla, jävla skit (sorry)

Mina föräldrar är också på gång och jag blir stressad bara av tanken på att mamma ska komma hit igen. Pappa börjar bli mer och mer glömsk av åldern och hon hackar på honom mer än någonsin. Jag orkar inte höra det. Jag blir ledsen för hans skull, han får inte ens åldras i fred, i lugn och ro. Tänk er själva att bli trackad bara för att man inte minns eller för att man börjar återupprepar saker. VARFÖR MÅSTE HON VARA SÅ NEDLÅTANDE? Jag blir så ledsen…..min pappa är den finaste mannen i hela världen och hon är så taskig mot honom…..jag blir så ledsen…..

Förutom detta så har jag haft en jättebra lördag. Fixade dotterns rum, möblerade om så att hon fick det mycket bättre än tidigare, hittade billiga gardiner som jag hängde upp och det blev jättefint. Dottern har blivit arg på sin pappa och vill bo hos mig ett tag. Hon lade fram ett förslag om att brorsan och hon skulle ha delat boende några veckor, men pappan vägrade blankt att överhuvudtaget diskutera frågan. Plus att han avstod från att gå på ett föräldramöte som han lovat pga att han inte mådde så bra - så nu är hon arg på honom och beslutade själv att stanna kvar hos mig när det var dags för pappavecka. Men jag märker samtidigt att han inte mår så bra, han tar varken hand om sig själv eller barnen.

Tog en lång promenad runt halva stan idag, solen värmde gott. Det blev bara negativt i denna skrivelse, jag är för trött för nåt annat. Men jag hade en bra dag och imorgon är en ny dag! Då kommer allting att se annorlunda ut igen

Godnatt!

Kram till Spegeln maj 31, 2008

Har läst dig och förstår att du vill avsluta…. Ja, det är inte lätt… Men jag vet att du kommer vidare, du är stark!

Jag hoppas att jag får höra av dig igen, vännen Var rädd om dig och ha en skön sommar!

Bokutmaning maj 31, 2008

Jag har fått en utmaning från Tierra. Få se, jag ska plocka fram första, bästa och närmsta bok. Okej, jag tar den jag läser för tillfället som heter “Undantaget” av Christian Jungersen. Leta upp sidan 123 och publicerar i bloggen den sjätte, sjunde och åttonde meningen från den sidan ur boken.

 

“För att uppfatta vad som sägs måste Camilla resa sig och gå bort till dem.”

“Malene avslöjar en del av det hon har tänkt på sedan igår:”

“Den normala reaktionen när någon beter sig som Anne-Lise är att de andra på kontoret kastar sig över henne.”

Tittar samtidigt på programmet om Alice Babs. Vilket liv hon levt och hela tiden med ett leende på läpparna. Fantastiskt Tänk att ha en sådan gåva som hennes sångröst och få jobba med det hela livet…

Att promenera är terapi maj 27, 2008

När jag har det jobbigt så promenerar jag. Jag går och går och går samtidigt som jag bearbetar  mina tankar och känslor. Via jobbet så har jag fått en stegmätare, vi är med i en gåtävling. Stegmätaren står idag på 18 500 steg = snacka om billig terapi

Jag hade en mycket bra återhämtningsdag idag, pratade med nån människa, skickade nåt mail och kände att jag tog små pyttesteg framåt igen. Bättre göra något än ingenting. Det känns bättre igen.

Sov gott och dröm sött!

Är på gång igen maj 27, 2008

Nu drar jag i alla trådar överallt. Frustrationen är stor och då gör jag så. Har skrivit till BUP, har fått en tid hos Familjerådgivningen samt har pratat med skolan.

Sonens frånvaro har noterats och blivit ett ärende hos E-T-gruppen på skolan. Vilket är positivt för de kan komma med råd och hjälp för sonen. Skolan är positivt medvetna om vår situation och jag är glad för att jag har en bra dialog med dem. Jag har skrivit till BUP för att få hjälp med sonens mage samt eventuell hjälp med kontaktperson för sonen, någon som han kanske kan bygga upp en kontakt med, någon som är expert på syndromet.

För min egen del har jag fått en besökstid hos Familjerådgivningen för att få prata av mig och för att kunna hitta nya vägar att gå, för just nu har jag hjärnsmälta i huvudet. Kan inte tänka klart. Imorse tog jag hjälp av sonens kamrat som kom förbi och plockade med sig sonen till skolan - trots hans protester och prat om magont. Jag vet att det går över när han är på plats och det är bättre för honom att vara igång istället för att ligga i soffan. Dessutom ska jag nu vara på som en igel för att få hans mage undersökt.

Jag var hemma med sonen igår och idag är jag hemma för mig själv. Jag måste samla energi istället för att kuta runt som en galning, stressfaktorn är stor och jag börjar ta stryk. Nu känns det bättre när jag sträkt ut mina tentakler mot omgivningen igen. Skriker högt på hjälp åt alla håll och kanter, orkar inte bry mig om vad folk tycker och tänker. Anstränger mig dock för att hålla mig fokuserad på problemet så att jag inte fumlar till allting. Bättre ha en samlad frustration

Nåja, det finns lösningar på allt och nu tar jag en dag i taget. Har gjort en macka och en flaska saft och ska gå ut på promenad i skogen = skönt

Hakuna matata och kram till alla.

Blomflugor maj 21, 2008

Såsom ansvarig för kontorsservicen på jobbet så ingår även att hålla koll på alla blommor som finns i olika variationer. Där gjorde de en tabbe, måste jag säga, för jag har inga gröna fingar överhuvudtaget Men jag tänkte att jag måste göra ett försök….. Vi har haft problem med blomflugor och nu tänkte jag att alla blommor får torka ut i några veckor. Idag var det så dags för vattning och trimmning. Fyllde en hel sopkorg med torra blad och döda delar från blommorna samt vattnade enligt vad jag tycker är lagom mängd.

Jag är dessutom en sån där som tror på positiva energiflöden, så jag passade på att prata med alla växterna medan jag plockade med dem. Och det kanske låter löjligt men jag tyckte att det såg ut som att några av dem i alla fall såg lite piggare ut Det kändes nästan som att några av dem pratade tillbaka……. För det ska gudarna veta att det är inte enkelt att vara blomma på vårt kontor. Torrt med allt papper och dåligt med plats på sina håll. Men jag ska göra mitt bästa för att få dem att trivas. Därför ska jag nu söka efter info om hur man får bort blomflugor samt ringa efter en expert som får komma och kika.

Nu “Men in trees”. Salve

Att sova i en gungstol maj 21, 2008

Mitt arv efter mina morföräldrar en deras gamla gungstol. Det är den bästa stol jag vet och att slumra till i den är helt underbart. Idag satte jag mig med laptopen i knäet och gungade mig fram genom internetvärlden. Jag blev mer och mer avslappnad och lutade till slut huvudet bakåt och slumrade till. SÅ SKÖNT!

Tack morfar och mormor för er sköna gungstol!

Katten är hemma igen maj 21, 2008

Underbart, alltså vad vi har saknat honom. Han är sig precis lik och jag och han pratar med varandra som vanligt. Han är ovanligt klok, min lilla kisse. När jag ber honom gå på toan så gör han det. Han kommer in den tid jag ber honom komma. Han vet vilken tid på morgonen jag vill vakna och då kommer han in med ett lite försiktigt knorr och väcker mig.

Jag har plockat fram selen och gjort ett provisoriskt koppel av ett snöre, så att vi sakta kan vänja in honom till de nya omgivningarna. Grabben var ute och vallade idag och jag hoppas kidsen kommer förbi imorgon igen och tar ut honom. Det är det bästa om de sköter det där. Bra för grabben att ta ansvaret som husse.

Men jag hade glömt bort det där med katthåret som fastnar överallt!!!!! Han håller dessutom på att tappa vinterpälsen, så ni kan ju förstå hur det ser ut där han legat. Fram med dammsugare och roller, roller, roller. Jag måste fixa ett STORT lager med rollers, en i varje rum till vår lille knorr.

Att välja sina tankar maj 11, 2008

Ibland har jag fått frågan från människor i min omgivning “Varför är du så jädra glad för då?”. Ja, inte vet jag. Jag möter ofta mina medmänniskor med ett leende på läpparna och det var ett beslut jag tog under första gymnasieåret efter att ha gått runt några tonårsår med svarta kläder och känt mig allmänt missbildad (som tonåringar ibland känner sig). Jag klev av skolbussen en dag och bara bestämde mig att nu får det vara nog med butterhet. Minns att det stramade i kinderna och läpparna när jag log det första leendet mot en dam som kom emot mig kändes mycket ovant. Till min förvåning log damen tillbaka och det kändes bra. Därefter har jag fortsatt le mot människor. Det är nästan så att det blivit en utmaning att försöka bryta igenom människors butterhet bara för att fånga deras blick och därefter deras leende.

Tyvärr kanske mitt positiva tänkande ibland övergår till naivitet och det är det jag försöker balansera. Framförallt när jag lyssnar på andra människor. Av egen erfarenhet så vet jag att vissa saker måste vi gå igenom, vi måste grotta ner oss i saker eller situationer av mörkare eller jobbigare karraktärer för att komma vidare. (He he he, själv har jag ju varit borta i nästan en månad pga detta.) Då är det inte alltid bra att komma med ett alternativt ljusare tänkande, mottagaren är inte redo för detta ännu utan vill bara att vi ska lyssna på deras historia.

Men själv är jag medveten om tankarnas kraft och försöker så gott jag kan välja de lättare tankarna. Mina jobbiga erfarenheter lär mig dessutom att jag faktiskt överlever det mesta. När jag blir orolig försöker jag bearbeta detta med att tänka igenom varifrån oron kommer och därefter tänka om, välja positiva tankar - men det tar tid att träna om sitt lilla huvud :-). Viktigt är att ha respekt för mig själv, att tillåta mig själv att gräva ner mig för att kunna komma vidare samt vara medveten om tankens kraft i alla de situationer vi hamnar i under dagens gång.

Hittade en bra länk med en text som beskriver tankens makt på enkelt sätt och bifogar den. http://www.kjellhaglund.com/vara_tankar.htm Här kommer ett litet utdrag från slutet av texten.

“Bra träning i positivt tänkande är att lära sig lägga märke till vardagens höjd punkter. Alla dagar har sina höjdpunkter, men ofta glider dagarna förbi utan att vi uppmärksamma dem tillräckligt mycket. Livet går i vågor upp och ner, men det är alltid möjligt att se världen från flera håll. Du kan välja ett negativt perspektiv eller försöka att hitta en mer positiv variant. Det är upp till dig.

Vardagen är för mig det bästa som finns. Ha en jättebra söndag

Attention maj 10, 2008

Nu har jag lagt upp mig på deras nätverk på webben. Jättebra sida med frågor och svar och råd och diskussioner från oss som är föräldrar till barn med syndrom samt människor som har syndrom. Det var på tiden att jag tog denna kontakt.

Förra veckan fick vi signaler från skolan om att det var stökigare än vanligt kring sonen. Så vi beslöt oss för att öka dosen på hans medicin från 20 mg till 30 mg. Han har vuxit jättemycket det här sista halvåret vilket gör att den lägre dosen förmodligen inte räcker till. För någon vecka sedan hade jag jättejobbigt med honom pga att han totalvägrade att ta sin medicin. Han behöver den för att kunna koncentrera sig i skolan och överhuvudtaget göra några uppgifter alls där. Svackan han är i nu gör att han riskerar att misslyckas i de mål som är uppsatta för honom så att han ska kunna komma vidare till 7:an.

Vi hade ett rejält bråk en dag som nästan slutade med handgemäng. Då släppte jag frågan eftersom jag inte vill gå den vägen. Jag upprepade till sonen varför han får medicinen samt lade över ansvaret på honom. Sen ringde jag assistenten och förberedde honom på att sonen kom utan medicin. Nu har vi haft samtal med BUP, tyvärr får inte så mycket hjälp från dem….. samt haft utvecklingssamtal tillsammans med lärarna och sonen. Skolan är med på noterna om att öka medvetandet på sonen och vi hade ett mycket bra samtal. Jag tror och hoppas på att han förstår att han själv måste anstränga sig till det yttersta av sin kapacitet för att lyckas nå målen. Det blir en stor utmaning för honom.

Vi har också kommit så långt att vi kan prata öppet om medicinen och det känns JÄTTEskönt, tycker jag. Sonen tycker att han är annorlunda men vi försöker visa på att han är inte den ende som behöver extra stöttning. Han ser ju bara sig själv och vet inte att det finns fler i hans klass som också får hjälp i olika former. Vi beslutade exempelvis att han ska få undervisning i mindre grupp tillsammans med några klasskamrater. Han tyckte så klart att vi idiotförklarade honom :-), men vi försökte få honom att förstå vilken förmån det faktiskt är att få vara i mindre grupp. Så nu är vi på banan igen

Nästa år kommer de killar i sonens klass som mobbat övriga och nästan blivit ökända på skolan för sin taskiga attityd att splittras. Några byter skola och några byter klass. Nya elever kommer istället in i sonens klass och jag hoppas på det allra bästa för alla barn i klassen. Jag hoppas också att det blir bra för grabbarna som måste flytta på sig. De bör få nya roller så att det hittar sig själva igen.

 Att vara förälder är min största utmaning i livet