Attention maj 10, 2008

Nu har jag lagt upp mig på deras nätverk på webben. Jättebra sida med frågor och svar och råd och diskussioner från oss som är föräldrar till barn med syndrom samt människor som har syndrom. Det var på tiden att jag tog denna kontakt.

Förra veckan fick vi signaler från skolan om att det var stökigare än vanligt kring sonen. Så vi beslöt oss för att öka dosen på hans medicin från 20 mg till 30 mg. Han har vuxit jättemycket det här sista halvåret vilket gör att den lägre dosen förmodligen inte räcker till. För någon vecka sedan hade jag jättejobbigt med honom pga att han totalvägrade att ta sin medicin. Han behöver den för att kunna koncentrera sig i skolan och överhuvudtaget göra några uppgifter alls där. Svackan han är i nu gör att han riskerar att misslyckas i de mål som är uppsatta för honom så att han ska kunna komma vidare till 7:an.

Vi hade ett rejält bråk en dag som nästan slutade med handgemäng. Då släppte jag frågan eftersom jag inte vill gå den vägen. Jag upprepade till sonen varför han får medicinen samt lade över ansvaret på honom. Sen ringde jag assistenten och förberedde honom på att sonen kom utan medicin. Nu har vi haft samtal med BUP, tyvärr får inte så mycket hjälp från dem….. samt haft utvecklingssamtal tillsammans med lärarna och sonen. Skolan är med på noterna om att öka medvetandet på sonen och vi hade ett mycket bra samtal. Jag tror och hoppas på att han förstår att han själv måste anstränga sig till det yttersta av sin kapacitet för att lyckas nå målen. Det blir en stor utmaning för honom.

Vi har också kommit så långt att vi kan prata öppet om medicinen och det känns JÄTTEskönt, tycker jag. Sonen tycker att han är annorlunda men vi försöker visa på att han är inte den ende som behöver extra stöttning. Han ser ju bara sig själv och vet inte att det finns fler i hans klass som också får hjälp i olika former. Vi beslutade exempelvis att han ska få undervisning i mindre grupp tillsammans med några klasskamrater. Han tyckte så klart att vi idiotförklarade honom :-), men vi försökte få honom att förstå vilken förmån det faktiskt är att få vara i mindre grupp. Så nu är vi på banan igen

Nästa år kommer de killar i sonens klass som mobbat övriga och nästan blivit ökända på skolan för sin taskiga attityd att splittras. Några byter skola och några byter klass. Nya elever kommer istället in i sonens klass och jag hoppas på det allra bästa för alla barn i klassen. Jag hoppas också att det blir bra för grabbarna som måste flytta på sig. De bör få nya roller så att det hittar sig själva igen.

 Att vara förälder är min största utmaning i livet