Ner i grottan juni 14, 2008

Jag sa ju att jag skulle deppa, eller hur?! Nåja, nu ligger jag här i min grotta och virar mitt dåliga samvete och brister och min självömkan omkring mig som en filt. Jag tycker själv att jag är patetisk, men nu ska jag jädrar i mig deppa. Jag är tyvärr längre ner i hålet än jag velat erkänna för mig själv….. Jag vill inte vara här, men jag lyckas inte heller ta mig upp just nu. Försöker sakta men säkert vira av mig filten genom att ta en fras i taget.

Igår virade jag av mig fästmannen. Det var bedrövligt igår, men jag accepterar att det är slut. Jag vet att han alltid är min vän och min bror, den som förstår mig och älskar mig oavsett vad. Men vi ska inte vara älskande.

Nu återstår resten. Filten kväver mig….

Tierra (ha ha, ser ni att jag lärt mig länka, skam den som ger sig) skriver om att lägga pussel. Bra beskrivning, fast jag gör tvärtom. Jag bryter upp mitt pussel och slänger bit för bit i soptunnan just nu. Vet att jag snart kommer att hitta nya bitar som visar en helt annan bild av mig och mitt liv, men det får ta den tid det tar. Förstår hur tonåringar känner sig i sökandet efter identitet. Jag kanske är en sen tonåring

Attention maj 10, 2008

Nu har jag lagt upp mig på deras nätverk på webben. Jättebra sida med frågor och svar och råd och diskussioner från oss som är föräldrar till barn med syndrom samt människor som har syndrom. Det var på tiden att jag tog denna kontakt.

Förra veckan fick vi signaler från skolan om att det var stökigare än vanligt kring sonen. Så vi beslöt oss för att öka dosen på hans medicin från 20 mg till 30 mg. Han har vuxit jättemycket det här sista halvåret vilket gör att den lägre dosen förmodligen inte räcker till. För någon vecka sedan hade jag jättejobbigt med honom pga att han totalvägrade att ta sin medicin. Han behöver den för att kunna koncentrera sig i skolan och överhuvudtaget göra några uppgifter alls där. Svackan han är i nu gör att han riskerar att misslyckas i de mål som är uppsatta för honom så att han ska kunna komma vidare till 7:an.

Vi hade ett rejält bråk en dag som nästan slutade med handgemäng. Då släppte jag frågan eftersom jag inte vill gå den vägen. Jag upprepade till sonen varför han får medicinen samt lade över ansvaret på honom. Sen ringde jag assistenten och förberedde honom på att sonen kom utan medicin. Nu har vi haft samtal med BUP, tyvärr får inte så mycket hjälp från dem….. samt haft utvecklingssamtal tillsammans med lärarna och sonen. Skolan är med på noterna om att öka medvetandet på sonen och vi hade ett mycket bra samtal. Jag tror och hoppas på att han förstår att han själv måste anstränga sig till det yttersta av sin kapacitet för att lyckas nå målen. Det blir en stor utmaning för honom.

Vi har också kommit så långt att vi kan prata öppet om medicinen och det känns JÄTTEskönt, tycker jag. Sonen tycker att han är annorlunda men vi försöker visa på att han är inte den ende som behöver extra stöttning. Han ser ju bara sig själv och vet inte att det finns fler i hans klass som också får hjälp i olika former. Vi beslutade exempelvis att han ska få undervisning i mindre grupp tillsammans med några klasskamrater. Han tyckte så klart att vi idiotförklarade honom :-), men vi försökte få honom att förstå vilken förmån det faktiskt är att få vara i mindre grupp. Så nu är vi på banan igen

Nästa år kommer de killar i sonens klass som mobbat övriga och nästan blivit ökända på skolan för sin taskiga attityd att splittras. Några byter skola och några byter klass. Nya elever kommer istället in i sonens klass och jag hoppas på det allra bästa för alla barn i klassen. Jag hoppas också att det blir bra för grabbarna som måste flytta på sig. De bör få nya roller så att det hittar sig själva igen.

 Att vara förälder är min största utmaning i livet

Att ha noll koll mars 20, 2008

Alltså, jag är ett pucko just nu. Telefonen ringde kl 9.30, just när jag var på väg in i duschen. Det var sonens assistent som ville kolla var barnen var någonstans. Jodå, de kom till mig igår kväll och har inte vaknat än. Vad då´rå? Ja, grabben har skola idag! VAAAAA???? Men vi är ju lediga? Eller….?

Jag kände mig helt off! Eftersom både jag och dottern är lediga så tog jag för givet att sonen också är ledig, men ack vad jag hade fel. Jag är så himla trött och det enda jag såg framför mig när jag kom hem igår var frihet under några dagar. Jag har inte ens packat upp barnens väskor och därmed inte kollat igenom ev information från skolan. Jag till och med var tvungen att fråga dottern “visst är det så att ni har påsklov nästa vecka?”.

Alltså, jag är helt borta, vilken planet jag befinner mig på vet jag inte. Men nu måste jag landa i verkligheten igen. Tröttheten och känslan av kaos och osäkerhet måste bort, för nu börjar det gå ut över barnen och det är mindre bra. Jag måste hitta koncentrationen igen och min humor, framför allt. Just nu går jag omkring som en zombie….och bara plockar men får inget gjort. 

Det är helt naturligt att det blir så när jag är trött. Och jag är jättetrött. Nåja, nu fick jag i alla fall ett gott skratt åt mig själv i morse (hoppas bara på förståelse från skolan) samt en liten larmklocka att det börjar gå för mycket åt fel håll. Dags att styra upp skeppet igen.

Att handla mat på nätet mars 18, 2008

Verkar ju himla behändigt. Har just lagt upp mig som kund på ett företag i mitt område som kör hem mina matvaror för 50,-. För alla oss som är utan bil är det här en guldklimp, då kan jag handla alla stora och tunga saker 1 gång per månad och få det hemkört. Alla mindre saker som måste fyllas på varje vecka fixar jag i sällskap med min “dramaten” (min dragväska som jag inte klarar mig utan). Så nätshopping är en sak som förenklar livet för mig, som dessutom inte uppskattar tiden jag måste spendera i butiken.

 Min fd svärmor, barnens farmor, ringde nyss och vi pratade runt min mamma. Tydligen hade farmor ringt under veckan och pratat med min son, vilket jag inte fått veta av honom. Han hade då berättat att mummo blivit helt “knäpp”, “hon fick damp”. Så nu frågade farmor om det verkligen stämde att mormor blivit så här. Ja, vad säger man. Hon förstod i vilket fall och det är huvudsaken. Hon undrade också om vi kommer upp till påsk, men jag sade att jag vill vara hemma och vila. Nemas problemas, de skulle få annat besök också så de led ingen nöd på sysselsättning. Vi kom också överens om att vår katt får stanna hos henne ett tag till eftersom min lägenhet ska renoveras. Puh, så skönt - nu behöver jag inte fundera över om han kommer att rymma etc. Jag vill vänja in honom i lugn och ro i det nya utan en massa människor som springer runt och renoverar, då blir han bara förvirrad.

Nåja, i vilket fall så skulle farmor ringa till mormor och kolla läget. Farmor sade till mig att inte belasta mig själv med det som hänt. Och det gör jag ju inte heller, i alla fall inte till 98 % Farmor tyckte också att jag ska stöta på barnens pappa om slalomåkning eftersom vi fått snö nu. Han fick ju pengar av henne till just detta ändamål. Men visst är det väl konstigt att jag överhuvudtaget ska behöva säga till honom om det. Borde det inte vara naturligt för honom att ta ut barnen, han som har slalomutrustning och allt?

Jag har spanat runt lite bland diverse fonder också, hade ingen aning om att det finns så många!!! Så nu ska jag undersöka hur man gör när man söker bidrag. Vill försöka komma iväg på en semesterresa med barnen. När jag hade bilen var det enkelt, bara sätta sig bakom ratten och köra iväg

Håll tummarna för att Chrille kommer till påsk, jag behöver honom nu.

Mamma-konflikten mars 15, 2008

En annan sak som jag grunnar över är hur min relation till mina egna barn påverkas av konflikten med min mamma. Vad lär jag dem genom mitt agerande? Vilka signaler om mänskligt beteende skickar jag ut?

Suck, jag blir trött i huvudet…. Ska plocka lite i lägenheten nu. Få bort några kartonger.

Några tips inför en flytt mars 11, 2008

Starta i god tid med planläggning och förberedelse. Skriv listor för att komma ihåg samt bocka av det som ska fixas. 

Börja med att samla lådor och packa ner allt som är “osynligt”, dvs gå igenom garderober och skåp, rensa förrådet och stuva om där. Resten, det “synliga” går snabbt. SLÄNG eller GE BORT allt du inte använder eller behöver. (Jag hade ca 20 säckar som åkte iväg till Erikshjälpen.)

Kom ihåg att göra adressändring, fixa internet, elen, telefonerna, tidningsabonnemang etc.

Ta hjälp av människor runt omkring dig, vänner och släktingar samt andra som kan bistå med ex släpvagnar eller bilar eller barnpassning eller sovplats etc. Ju fler ni är desto lättare går det. Återgälda tjänsten genom att exempelvis bjuda alla på middag när du landat i vardagen igen.

Flytten mars 11, 2008

Äntligen är jag på plats i min nya lägenhet. Jag har haft 2 tuffa veckor och jag är, ärlig talat, helt slut! Men tack vare all hjälp från mamma (hon har varit ovärderlig), pappa samt mycket goda vänner så har det gått relativt sett bra. Jag drar lite snabbt händelseförloppet J

Fredagen den 29/2-08 tog jag emot nycklarna till nya lägenheten. Tyvärr fick utflyttande hyresgäst backning på städningen och detta är fortfarande inte åtgärdat. Vi fick med andra ord städa oss ur det gamla och städa oss in i det nya. De hade anlitat några på Internet som fuskstädade för 2000 kr och inte vill komma tillbaka för att avsluta det hela. Tänk, bara fönsterputs, lister, garderober, spisen (framför och bakom) m m. När mamma torkade trappan och nedre hallen blev allting svart av skit!!! Undrar i mitt stilla sinne om de överhuvudtaget städat där nere någon gång Fönstren har jag ännu inte tagit, ska göra ett sista försök med städpersonalen. Av hyresvärden får jag ingen hjälp pga att den 1/3 inträffade på en lördag och enligt hyreslagen har utflyttande hyresgäst besittningsrätt till nästa vardag kl 12.00. (Så jag borde, enligt fg hyresgäst, bara vara tacksam för att jag fick komma in tidigare…trots att vi hade en överenskommelse om detta.)

Lördagen 1/3-08 satte vi igång kl 09.00. Jag hade 3 underbara män till min hjälp, de höll uppe ett gott humör hela dagen ända fram till kl 21.30, då vi lämnade tillbaka släpvagnen. En av vännerna hade med sig en lastbil och tillsammans med släpet så körde vi nästan allting på 4 vändor. Jag fick en eloge för att jag förberett så mycket, men då har jag också packat i ca 2 veckor. Jag hade ca 20 egna lådor samt fick låna 24 flyttlådor av bekanta och dessa måste snart lämnas tillbaka. Mina föräldrar kom upp på fredagen och mamma var otålig, ville vara med och hjälpa till, vilket var jättebra. Jag bjöd på maten samt hade köpt stor whiskeyflaska till var och en som tack för hjälpen. De extra 500 kr som jag erbjöd ville ingen av dem ta emot L Dagen flöt på bra, jag var jättetrött på kvällen, sov dåligt, bara 5 timmar natten mot söndagen. Huvudet var kvar bland packlådorna.

På söndagen 2/3-08 började vi städa i den gamla lägenheten. En armada på 5 personer var igång (fd svärföräldrarna, mina föräldrar och jag) och skurade som bara den. Spisen och ugnen var hemsk, ett gammalt schabrak som jag skurade tills man kunde spegla sig. Vid besiktningen på måndagen sade fastighetsskötaren att den gjort sitt och att den ska bytas ut J Ångrade nästan att jag skurat rent den, men hade jag INTE gjort det så hade han kanske sagt något annat. Söndagen avslutades med en bastu hos våra vänner som erbjudit oss sängplatser under dessa dagar. Det uppskattar jag mycket då allt var rörigt i den nya lägenheten.

Barnen placerade jag hos pappan, trots att han tyckte att det störde hans vardag. Han backade förresten ut från att hjälpa till med flytten. Ringde på torsdagen och sade att han var upptagen och inte kunde hjälpa till. Det var nog lika bra, hans kondition är inte den allra bästa….

På måndag morgon kl 8.00 hade jag min besiktning av gamla lägenheten och den gick klockrent. Ingen anmärkning vilket gjorde att jag kunde andas ut och släppa det gamla J Därefter tog mamma och jag itu med det nya och hela förra veckan packade vi och skurade vi och försökte få till allting så gott vi kunde. Och nu känns det riktigt hyfsat, känns som hemma idag. Dessutom kommer jag att få renoverat i vardagsrummet, hallen och köket samt under våren kommer de att helrenovera badrummet J blir superfräscht.

Så trots allt slit och trötthet så känns det bra med lägenheten. Önskar bara att idag varit annorlunda, läs nedan om föräldrarna…..

Konflikt med föräldrarna mars 11, 2008

Jag ångrar idag. Just nu önskar jag att om jag hade en enda superkraft så skulle det vara att kunna starta om dagen från början. Började lugnt med dusch och sen väckte jag barnen. Tyvärr hade grabben en dag med ont i magen. Tyvärr trodde mina föräldrar att han ljög för att få vara hemma och spela dator (eftersom han alltid spelar en stund innan han går till skolan och idag slog han också på datorn i vanlig ordning). Tyvärr var jag tvungen att gå emot mina föräldrar i frågan eftersom jag såg att grabben hade jättemagknip. Tyvärr kallade grabben mina föräldrar för fitta och bög, vilket gjorde att mamma höjde armen för att markera ”nu smäller det om du inte skärper dig” (hon skulle dock aldrig slå honom). Tyvärr slutade historien med att mina föräldrar packade ihop sina saker och åkte hem idag. Tyvärr sitter jag nu här ensam och ångrar hela denna dag….

Tänk vad fel det kan bli. Tänk om de hade gjort som planerat och åkt hem på söndagen, då hade allting varit frid och fröjd. Tänk om grabben bara lagt sig framför tv’n istället för att sätta sig framför datorn. Tänk om min mamma inte gjort så stor affär av att datorn slogs på. Tänk om grabben kunde ha normal tarmföring istället för att hålla inne skiten i 5 dagar, he he he komiskt = svart humor. Tänk om min mamma kunde ha större förståelse istället för att hela tiden envisas med att ha rätt och hålla alla dessa dumma regler som hon sätter upp för sig själv och alla andra.

Jag älskar mina föräldrar men jag orkade inte ha kvar dem längre. Alla mammas förmaningar och uppmaningar sliter på mig, trots att jag vet att hon bara vill väl. Så när mamma frågade, med upprörd och provocerande röst, ”vill du att vi åker hem?”, då svarade jag ”ja, jag vill att ni åker hem”. Nu sitter jag här och skriver och önskar att jag svarat annorlunda, men samtidigt kommer jag inte ifrån det faktum att vi slitit på varandra tillräckligt länge denna gång. De hade en alternativ sovplats hos våra bekanta, men dit ville de inte. Istället måste vi klämma ihop oss i samma lägenhet och det är alldeles för tärande på vår relation.

Vi träffas ca 3-4 gånger per år och ändå sliter vi ut varandra varje gång. Även denna gång satt mamma i bilen och halvskrek att ”jag har ingen dotter” när jag försökte ge henne en kram innan de åkte. Dessutom gav hon mig skuldkänslor genom att påstå att ”nu har du fått städat och skurat så nu behöver du oss inte längre, då kan du slänga ut oss”. Så nu är jag ensam igen….och funderar över varför detta hände. Jag ser paralellvärlden, hur det kunde varit om vi valt andra ageranden idag. Vems är felet – är det någons fel?

Jag önskar att morgonen varit så här: grabben har magont, mina föräldrar är lugna och vaggar in oss alla i trygghet, bakar muffins och gosar med grabben, låter mig gå till jobbet i lugn och ro. Istället blev det maktkamp från mammas sida huruvida datorn ska vara på eller inte…..och vad spelar det för roll egentligen om 100 år…. Dessutom är vi alla såååååå trötta….

Just nu kan jag inte förändra något, det är som det är. Mitt i all glädje över det nya i mitt liv så är jag jätteledsen över det här och känner en stor saknad. Men nästa gång kanske vi lyckas bättre….

Lägenhetsbyte februari 27, 2008

Den 1 mars flyttar jag till ny lägenhet. Just nu är jag omringad av lådor och saker som ska bort och iväg = organiserat kaos

 Jag återkommer så fort jag är på plats i det nya. Om jag nu får igång internet. Typiskt mig att glömma ta kontakt med leverantören och meddela ändringen. Håll tummarna för att jag får till det!

Kramar till alla

Resan och livet därefter februari 16, 2008

Som vi gjorde förra veckan var toppen! Vi hade skitkul, rent ut sagt. Och roliga saker hände, jag fick en puss på kinden av Gert Fylking, såg Magnus Uggla på nära håll och agerade fotograf under nästan hela resan. Bilderna uppskattades jättemycket av kollegorna Vi såg skidskytte på nära håll samt tog en fika på Åretoppen.

Nu har jag varit hemma i en vecka och packar inför flytten samt lyssnar på grannflickans dunka-dunka-bas genom vardagsrumsväggen. Dilemmat, som jag skrev om tidigare, har tagit sin tid i anspråk genom telefonsamtal och lite funderingar. Sonens pappa ville inte prata med mig om saken utan var endast rädd för att jag skulle förvärra saken genom att prata med de övriga föräldrarna samt föraren, därför slängde han luren i örat på mig. Men jag vill inte stå ensam i det här och ringde därför upp 2 föräldrar och efter det kändes det bättre. Jag har bestämt mig för att avvakta ev möte samt inte betala något förrän bilföraren gjort skadeanmälan och dokumenterat skadan.

På jobbet har vi börjat överlämna våra arbetsuppgifter till kollegorna på fältet och jag har sniffat på mitt nya. Det känns ganska bra allting och jag fortsätter ta en dag i taget.

Men ibland känner jag mig så himla dum och naiv och ensam. De som har en partner de kan prata av sig med och dela ansvaret med, ja de är lyckligt lottade. Undrar om de vet hur bra de har det? Uppskattar de gemenskapen? Jag har ändå tur som har några bra vänner runt omkring mig som kan guida mig på vägen…..för just nu känner jag mig så himla ensam om ansvaret i mitt liv…..jag har ingen att lasta av på och dela med….