Att våga älska utan rädslor mars 24, 2008

Utdrag ur mail till en vän:

“Det var helt underbart att ha Christer hos mig, tyvärr inte så länge - bara 1 dygn, men det räckte till för att jag skulle gå ner i varv igen. Han såg hur uppskruvad jag var och bara höll om mig så jag fick gråta en skvätt och känna tryggheten och värmen. Och vi pratade om oss. Det är svårt att förklara i ord, men när jag är med Christer, oavsett fysiskt avstånd och det här låter kanske löjligt som från en kärleksroman, så är jag hel inuti. Det visade sig att vi båda har vaknat, han har ryckt upp sig och tagit tag i sitt liv igen och jag har landat i mig själv. Nu vågar jag älska fullt ut utan rädslor, jag vågar ta ställning för mina känslor och det är fantastiskt befriande….

Kanske jag börjar bli vuxen till slut :-)”

Lite bättre nu efter lunch mars 18, 2008

Har gjort min vanliga övning när jag känner mig osäker och ensam. Ger mig ut bland människor och pratar med de som kommer i min väg. Så nu känns det lite bättre och jag känner mig inte så konstig längre. Tyngden har lättat lite…..

Tungt idag mars 18, 2008

Avslutade kvällen igår med att gråta. Idag känner jag mig helt humorlös…… Undrar hur det känns att skratta hejdlöst tills tårarna rinner på en?

Blandat för dagen mars 17, 2008

Mamma surar fortfarande. Pappa ringde idag och vi pratade ett tag, he he he så gott det nu går eftersom han knappt hör någonting. Mamma vill inte ha kontakt, så jag släpper det.

Spänt på jobbet, känns som om det konspireras här och där. Inte roligt att vara mitt i en omorganisation, jag mår lite dåligt och känner mig osäker. Gör dock så gott jag kan och koncentrerar mig på mitt.

Hemskt att se demonstrationerna i Lhasa på tv. Poliserna som drar i människorna. Läste i dagstidningen att de styrande i Tibet anklagar Dalai Lama för oroligheterna = helt otroligt! Varför kan inte Kina släppa Tibet? Jag tycker att vi borde bojkotta OS….

Jag är trött…. Känner att jag vill omge mig med människor som jag kan lite på och känna mig trygg med. Men var finns de? Litar jag överhuvudtaget på någon i den här världen? Jag vet inte, funderade på det när jag promenerade hem. Chrille känner mig bäst och med honom känns det som att jag är mig själv, känns skönt och jag älskar honom. Tyvärr så finns han inte i min närhet… Men det kanske är lika bra att acceptera att jag är en ensamvarg och göra det bästa av det. Fast det är ju himla tråkigt….för jag är, som min pappa säger, en mycket trevlig människa och jag vill ju innerst inne inte vara ensam.

Min dröm är att ha en stor familj med många barn och en man som jag kompar jättebra med. Jag har en bild av skratt och värme och gemenskap och ömhet och respekt och acceptans i mitt huvud, men jag når aldrig fram till det målet…. Får dock inte ge upp. Jag har en liten familj tillsammans med barnen och där mår jag bra.

Det svåra är väl att fortsätta hålla sig själv öppen, det är så lätt att jag sluter mig, stänger dörren. Jag har stor integritet, har många sagt. Eller så har jag nån störning

Näe, osäkerhet råder inom mig just nu men jag ska försöka att inte störas av det så mycket. Måste lita på mig själv i första hand och våga tro på mig själv. En dag i taget

Åh, vad jag har saknat internet!!!!!!!! mars 11, 2008

Dilemma februari 16, 2008

7 pojkar står bakom ett staket och roar sig med att kasta snöboll. Plötsligt hamnar en snöboll på taket på en bil, föraren bromsar in och kastar sig ur bilen och springer efter pojkarna. Han får tag i några som namnger de andra och då vet föraren vilka som var med på äventyret. Föraren går till skolan och pratar med lärarna. Därefter kontaktar han alla föräldrar och försöker få reda på vem som kastade snöbollen. Efter en och en halv vecka har ingen tagit på sig skulden förutom att några skyller på en som bedyrar att han är oskyldig. Föraren har vid detta tillfälle ännu INTE gjort varken skadeanmälan eller polisanmälan och nu väntar ett möte tillsammans med alla föräldrar, barn och föraren.

Frågor uppstår: Har alla ett gemensamt ansvar att stå för reparationskostnaden?

Varför har föraren inte gjort skadeanmälan och dokumenterat skadan?

Tänk om skadan uppstått tidigare för hur kan en snöboll göra en buckla i ett biltak?

Om alla ska betala, visst är det väl bättre att betala direkt till verkstaden istället för att ge pengarna till föraren?

Hur gör man när man inte kan fastställa vem som är skyldig och ord står mot ord???

Tillägg till föregående inlägg februari 3, 2008

Alltså, jag pratade med min bästa väninna och frågade henne om påståendena nedan stämde in på mig. Hon började skratta när hon hörde att jag blivit kallad för kontrollerande. “Jag är kontrollerande så jag vet att du definitivt inte är det”, sa hon mitt i skrattet. Och inte tyckte hon att jag har svårigheter med att visa mina känslor heller. Hon förklarade påståendet med att personen i fråga kanske inte fick den reaktion han ville ha av mig och därför blev provocerande. Min väninna sade att jag, tack vare mina erfarenheter, vet att världen inte går under av vissa händelser och därför kan behålla lugnet i vissa skeenden.

Det kändes ju jätteskönt att få bekräftat det jag redan anade Tack gode Gud för Bästa vänner

Känslouttryck etc februari 3, 2008

Igår fick jag höra att jag är “den ständiga lärarinnan” och att jag har kontrollbehov samt inte visar mina känslor.

Okej, detta måste analyseras. Är det negativt eller positiv? Är det något som behöver förbättras? Är detta sanningar om mig själv som jag inte vill se? Eller är dessa påståenden projiceringar, personangrepp i önskan om att trycka ner mig eller avundsjuka?

Kontrollbehov? Jag tycker om ordning och reda utanför mig själv pga att mitt inre ibland har svårt att sortera alla yttre intryck. För att hjälpa mig själv har jag under åren lärt mig uppskatta strukturer och rutiner eftersom jag tycker livet blir lättare. Genom att sätta upp mål får jag lättare att prioritera vad som är viktigt och vad som måste genomföras. Därigenom kommer jag framåt.

Det här kan ju uppfattas av andra som ett kontrollbehov. Men när jag tänker på kontrollbehov så tänker jag på en människa som även kontrollerar andra människor. Jag tänker på en människa som pga sin egen rädsla hindrar andra att utvecklas, förvägrar andra deras frihet. Och så uppfattar jag inte mig själv. Jag försöker inte tvinga på andra mina åsikter och jag vill dessutom att alla ska ta eget ansvar för sin egen utveckling och det egna livet. Därigenom kanske jag blir ……

Den ständiga lärarinnan? pga att jag vågar berätta om mina egna erfarenheter samt vill pusha och hjälpa andra komma framåt. Visa att det inte finns något att vara rädd för. Visa att det går att förändra sitt liv och vända tankar. Visa att man växer genom att anta utmaningen För jag tror att de hinder som vi möter i livet är till för att lära oss någonting. Därför skulle jag vilja ändra påståendet till att jag egentligen är den ständiga eleven Plus att jag, likt Bamse och Stålmannen, faktiskt är ganska stark och ni vet ju hur talesättet lyder: Den som är stark måste försöka hjälpa den som är svag.

Jag visar inte mina känslor? Det gör jag visst, men även här har jag tränat mig själv på att inte slösa energi på onödiga känsloutbrott. Jag vet att jag både agerar och tänker mer rationellt om jag kan hålla mig borta från det röda vulkanutbrottet. Dessutom har min sons ADHD tränat mitt tålamod ännu mer pga hans utbrott, som tack vare mitt eget lugn blir färre och färre ju äldre han blir. Jag tycker själv att jag har blivit tydligare med att visa när jag är ledsen eller irriterad eller arg eller trött eller förälskad eller glad eller uppskattande. När jag var yngre kände jag mig ofta frustrerad pga min egen impulsivitet samt att jag inte vågade stå upp för mig själv och mina känslor. Idag vet jag vad jag känner och kan sätta ord på mina känslor istället för att bara känna mig frustrerad. Idag hoppas jag att jag vågar jag säga ifrån och stå upp för mig själv istället för att känna mig instängd. Som vi alla vet så är det lättare sagt än gjort ibland, men jag försöker så gott jag kan.

Slutsats: Jag vet inte om det spelar så stor roll vad jag gör eller vad jag säger. Min person kommer alltid att tolkas olika beroende på vad som finns inuti den människa som möter mig. En del känner sig kanske hämmade och tillrättavisade av lärarinnan i mig, en del känner uppskattning över den livserfarenhet jag delar med mig.

Jag själv känner bara att jag vill fortsätta utvecklas. Jag vill fortsätta planera mitt liv så att jag mår bra. Jag är glad för att jag kan möta svårigheter med tålamod istället för med frustration eftersom jag lärt mig se valmöjligheterna samt har tränat upp förmågan att vända mina tankar från negativt till positivt. Dessutom vet jag att det alltid är bättre att göra någonting än ingenting. Varje litet steg är ett steg framåt

Jag tror att personen som ”dömde” mig kanske är lite avundsjuk på min förmåga att strukturera livet och prioritera mig själv. Kanske den personen ser i mig de egenskaper han själv skulle vilja ha och därför känner irritation. Jag vet inte…..det är något han själv måste fundera över. Jag själv väljer att inte bli sårad eller irriterad över sanningarna, tar istället till mig dem och försöker än en gång lära mig något

Ser fram emot att läsa detta inlägg imorgon för att se hur det känns då.

Ha en skön söndag. Hakuna matata!

Sju sanningar om mig januari 28, 2008

1. Jag älskar choklad!

2. Jag är alldeles för snäll och naiv för mitt eget bästa. Skadar mig svårt ibland….men kommer ganska fort upp på fötterna igen, tack vare min sisu

3. Jag har alldeles för stort tålamod, står ut med mycket innan jag till slut exploderar med ett stort vulkanutbrott som lämnar allt och alla förstummade eftersom de inte förstår var all lava kommer ifrån

4. Jag är jättelat älskar att surfa på nätet eller läsa tidningar eller äta långa frukostar istället för att städa, jobba etc. Egentligen borde jag ha vara miljonär, då skulle jag kunna välja själv vad jag vill göra. Vill jag jobba stenhårt en dag då gör jag det, vill jag slappa nästa dag, ja då gör jag det. Utan krav, liksom

5. Jag hatar förväntningar och krav från andra människor som tycker att världen ska se ut enligt deras lagar och förordningar. Sånt gör mig ännu latare….. Noteras bör att jag även hatar mina egna förväntningar och därför försöker kväva dem innan de hunnit ur sin linda.

6. Jag längtar efter fd Kärleken och önskar att våra omständigheter vore annorlunda.

7. Min idol är Stålmannen. Färgerna rött och blått, superkrafter, ett ädelt sinnelag (den som är stark ska hjälpa de svagare) = helt underbar. Plus att han kan flyga! Min önskedröm, då skulle jag kunna ta mig själv till alla underbara platser som finns och möta alla underbara människor som finns där ute. Dessutom kommer han från rymden, känner sig udda gentemot övriga jordbor och försöker anpassa sig så gott han kan. Påminner om mig själv

Jag lovar…. januari 26, 2008

Det är bara att konstatera att det går väldigt upp och ner för mig just nu. Ena dagen är jag stark, andra dagen är jag svag. Märker det tydligt när jag läser mina tidigare inlägg.

Jag tror att jag innerst inne fortfarande!!! kämpar emot det faktum att min son har ADHD (i kombination med Tourette). Och det är lika med att jag inte accepterar honom som han är, eller hur? Så jag lovar mig själv att se positivit på syndromet och hjälpa min son genom att inte omedvetet protestera mot medicineringen. (Tänk att jag trodde ju faktiskt att jag kommit över denna puckel, men se verkligheten var en annan.)

Jag lovar mig själv att träna på att bli bättre på gränssättning (så att jag inte sliter ut mig).

Jag lovar mig själv att ta en dag i taget och göra det bästa av den dagen.

Jag lovar mig själv att sätta upp mål för varje dag så att jag på det sättet kommer framåt en liten bit i taget. Utan mål blir jag sittandes i soffan…. (He he he, skulle egentligen behövt en personlig tränare som pushar mig varje dag = packa ner det där i flyttlådan, töm den där garderoben, gå till gymet idag så att du blir lite starkare i kroppen osv osv.)

Jag lovar mig själv att ha roligt och skratta varje dag.

Jag lovar mig själv att söka mig till människor som är glada, positiva, vidsynta och accepterande så att jag själv blir influerad och förstärker dessa egenskaper hos mig själv.

Jag lovar mig själv att hålla min ekonomi stabil så att jag överlever flytten samt kan spara och göra en resa med barnen till sommaren. (Inga onödig inköp med andra ord.)

Jag lovar mig själv att träna regelbundet samt se till att sova ordentligt på nätterna.

Ska bli intressant att följa upp det här om ett halvår och se hur det gått